Går det att fältisera?

Scenario 4
michael Johansson 2003
  Recording device for inner voices.
Co-Creator Pia Skoglund

Fieldasy eller Fältisera som det kallas på svenska och som vi nämner i denna första podcast började utvecklas under 2003-2004. Fieldasy hänvisar etymologiskt till orden fältarbete och fantasi.  Fieldasy användes och visades upp för första gången offentligt som en utställning i Malmö, Sverige på Galleri Skånes Konst och senare som en artikel på konferensen Pixel Raiders på Sheffield Hallam University 2004. (Johansson och Linde 2004) med Fieldasy, försöker vi att förena olika konstnärliga metoder och därigenom forma en kreativ process som försöker att förstå och omdefiniera vår värld i en situation där information saknas. Denna brist på information används sedan som en resurs, till exempel genom att ge tvetydiga fragment som utgångspunkt, där glapp, friktion och motsättningar utmanar fantasin. Fieldasy är alltså en metod som utvecklats för att engagera olika perspektiv i skapandet av en värld, och kartläggningen av dess möjliga rymd. Där de inbjudna medskaparna genom att extrahera och sedan skapa fysiska artefakter i relation till berättelser från verkliga och fiktiva världar, som överlämnas till medskaparna i form av scenarios. Artefakterna som i dialog med dessa på förhand skrivna scenarios utgör en gemensam grund för samarbete och som fungerar som noder i en komplex berättelse och som en grund för skapandet av världar (worldmaking). Metoden etablerar en tvärvetenskaplig gemensam grund för en konstnärlig praktik, designtänkande, kritik och teknikutveckling, genom en undersökning av filosofi och kritik i ett dynamiskt material, där vi försöker förmedla möjliga världar och deras rymder oavsett om det är planerade, realiserade eller påhittade. Det är alltså en metod som inte uttryckligen definierar och minskar objekt till en enda funktion, men som i stället gör det möjligt för objekt att kontinuerligt generera något annat, att utveckla dolda potentialer. Att bli upptäckt eller återupptäckt, vilket gör att det främmande kan samexistera med den bekvämt bekanta. Att införa en fenomenologi av det urbana, uppbyggt kring frågor om fragmenteringen av våra erfarenheter och hur detta produktifieras, vilket öppnar vägen för en mikrosociologi av det dagliga livet. Där observationer av det triviala, det efemära och flyktiga kan leda till både gestaltning och kritik. 

Ovan ser ni ett av scenarierna so handlar om en person som hör inre röster och beslutar sig för att bygga en apparat för att kunna spela in dessa röster. Uppgiften gick till designern Pia Skoglund och det är hennes framtagna artefakt ni ser ovan.